Ang profylaxen, Man ska ju andas in genom näsan och ut genom munnen vilket jag tycker är jätte svårt.
JA! Jag tycker verkligen det jag måste verkligen konsentrera mig annars så blir det bara så att jag andas genom munnen eller näsan. Fattar ni eller blev det klurigt nu?

Jag tror iaf att den här kuresen var bäst för Leos skull. Att han fick veta sin roll lite mer eller alltså hur han ska massera mig och vad han ska säga.
Der kanske är lite svårt för er som inte fött barn att fatta men man vill ju verkligen dö. Att försöka få någon som har så ont att den vill dö att tänka posetivt är nog inte det lättaste.
Men sen så tänker jag också på att sist så födde jag barn utan någon där att stötta mig förutom barnmorskorna.
Visst var James pappa där men jag kände inget stöd eller fick något stöd alls i form av massage eller peppande ord. Jag skulle faktiskt hellre legat där själv istället för att ha någon där som bara satt där och såg uttråkad ut.
Denna gång så om allt går som det ska så (ta i trä, peppar peppar) så kommer det kännas så mycket bättre.