När ingenting hjälper

Ibland har ju barn dagar då dom bara är sura, det har ju vi vuxna också.
Jag gick på promenad med Anna igår och pratade om detta då alla alltid säger att James, han är alltid så glaaaad!
Nope Han är väldigt tjurig. Som dom flesta barn så skriker han rätt ut så fort han inte får som han vill.
Vissa dagar skriker han hela dagen och jag springer runt som en tok och gör vad som helst bara för att han ska sluta. Har han ont någonstans kan jag tänka, och jag längtar bara tills den dagen då han kan berätta det för mig.
För några dagar sen så hade han iaf en sån här dag då han inte ville någonting och jag mutade med allt för att han skulle bli glad.
James älskar glass, så självklart mutade jag med glass, men icke han smakade inte ens på glassen bara satt och skrek med den i handen.


Det som hjälpte så att han slutade skrika? En leverpastejsmacka.

Som mamma vill man ju såklart inte att ens unge är ledsen. Men jag tror inte heller att det är något dåligt att vara ledsen ibland.
James får vara arg för att han inte får en kaka. Hna får sitta och skrika på golvet över att han inte får ta med sig elvatusen leksaker i vagnen. Men det värsta är när man inte vet varför han är ledsen och man blie galen av att höra barngråt en hel dag, jag lovar er man vill sätta i ett par öronproppar och gå och lägga sig men det går ju inte så där står man med en glass och mutar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0