Mors lilla Olle i skogen gick, rosor på kind och solsken i blick. 
Läpparna små utav bär äro blå. 
- Bara jag slapp att så ensam här gå.  
Brummelibrum, vem lufsar där? 
Buskarna knaka', en hund visst det är. 
Lurvig är pälsen, men Olle blir glad. - 
Å, en kamrat, det var bra, se god dag!  
Klappar så björnen med händer små, räcker fram korgen, 

- Se där, smaka på! Nalle han slukar mest allt vad där är. 
- Hör du, jag tror att du tycker om bär.  
Mor fick nu se dem, gav till ett skri. 
Björnen sprang bort, nu är leken förbi. 
- Å, varför skrämde du undan min vän? 
Mor lilla, be honom komma igen.