Vi åkte från öland igår klockan 12 och vi var inte hemma förenn 22. Men det är ju klart när man åker med 2 små barn, det blir många stopp.
Jag satt i bilen och tänkte på hur skönt det skulle bli att få komma hem och sova i sin egen säng.
Jag visste att det skulle vara lite stökigt hemma efter att vi packade och åkte så snabbt i fredags men herregud, kattungarna hade kissat och bajsat ner hela vår fina vita soffa och fiskarna simmade runt i gegga typ (pumpen hade slutat fungera).

Vi la James i sin säng och jag började städa undan medans Leo började göra iordning akvariet. Jag plockade upp Benjamin och han var helt likblek och okontaktbar. Han var liksom slö. Så jag ringde vårdguiden.
Dom sa att vi skulle slänga oss i en taxi och vara beredda att ringa ambulans. Vi tänkte att dom överreagerade så vi ringde igen eftersom att vi inte alls hade någon lust att sätta oss i en bil igen men den andra sa samma sak.

Vi fick slita upp James ur sängen och kasta på honom kläder, en för liten tröjja och pch förstora byxor i brist på rena kläder. Vi lämnade av honom hos sin pappa och körde vidare mot astrind lindgrens.
Då började Benjamin rossla och andas konstigt i bilen och en ambulans mötte upp oss i stora wäsby.

Vi kom in till sjukhuset och dom undersökte och tog blodprover.
Dom visste inte vad det var och sa helt enkelt att ibland händer sånt små bebisar helt oförklarligt.

Nu är vi iaf hemma och ska äntligen ta itu med städning och fiskar som fortfarande simmar runt i en glasskål eftersom vi aldrig hann städa klart akvariet.

En sjukt trött mamma och en liten benjamin i akutrummet på astrid lidgrens barnsjukhus.