Igår var James galen. Han knuffades, puttades, bets och lyssnade inte på någonting.
Jag fick ta till med "skamvrån" alltså sitta på stolen. Fast jag är emot det.
Att vara ensam med James och Benjamin är svårare än jag trott. James tar varje chans att kasta kattungar och slå sönder saker och med en unge hängande i tutten så är det ganska svårt att springa efter James.
När Leo äntligen kom hem så var jag på gränsen till ett sammansbrott. Eller jag hade redan brytit ihop.
Jag vet att det är jobbigt för James att helt plöttsligt vara tvungen att dela och eftersom Benjamin är vaken på nätterna så har jag nästan ingen ork på dagarna.
Jag hoppas det blir bättre snart och jag, som nästan har slutat äta ska försöka börja äta igen eftersom det säkert gör mig piggare.

Nu har Leo tagit med sig James och åkt till sjötorp. Jag och Benjamin är kvar här själva. Jag tänkte att det skulle vara skönt att få vara själv ett tag eftersom jag inte har fått återhämta mig från förlossningen. Det har varit middagar och folk som ska se Benjamin och jag har inte riktigt fått landa. Och jag tänkte att det skulle vara bra för James att få springa av sig med sina kusiner och slippa höra att han ska vara försiktig hela tiden.
Men nu känner jag mig mest misslyckad.

Jag känner inte för någonting längre, här har ni bilder stulna från Anna från när hon var här igår.