Innan James, när något sånt här hände. Då kunde jag sitta och sura i veckor. Jag kunde storböla i dagar och jag kunde gå runt och vara en deprimerad bitch i evigheter.
Nu har jag James jag kan inte vara en deppad tant inför honom. Jag måste hoppa med honom i knät och pussa och kittlas och skratta. DET är jobbigt. Det är svårt som fan. Allt jag vill göra är att sätta mig någonstans med en feting gin och dricka tills jag däckar. kedjeröka 5 paket cigg skulle också kännas jävligt sönt just nu. Men nej. det enda jag kan göra är att vänta och hoppa med james i knät. och vara tvungen att le och se hur glad ut som helst.

Det här är det värsta som jag varit med om. Nu vet ni ju inte alla vad exakt jag har varit med om men jag kan säga såhär att det är verliiiigen det värsta jag varit med om.
Så mycket älskar jag den där stora björnen att jag verkligen helt seriöst är helt förkrossad och slut.
Jag bor hemma hos mamma så jag går runt och håller in mina tårar 24/7. Ingen får se att jag gråter. Eller jo Anna. Hahaha fan vad jag bölade igår. Det värsta är att jag kan göra allt bra igen. Men jag får inte chansen.
Den här bloggen kommer vara en väldigt deprimerande blogg. Det är bara här som jag får ur mig all skit. För resten av dagen så måste jag sitta och le.
Om någon vill erbjuda mig sitt hem skulle det också vara väldigt trevligt.

Och JA! Jag vet att det låter som att jag tycker väldigt synd om mig själv. Men ni sa veta att allt som har hänt är BARA mitt fel. Jag har alltså gjort det här mot mig själv. Och av någon anledning gör det ondare.