James har somnat och jag har gråtit. Tanken på att vara utan min älsklingar har slagit mig och jag har svårt att se tangenterna nu för alla tårar. Jag försöker göra som igår och tänka posetiva tankar. Att dom kommer ha det så bra där och att det kommer vara bäst för alla. Men nu när jag ser dom så vill jag inte släppa dom. Jag måste och det kommer vara så svårt. Alla nätter som Leo kommer vara borta. Då kommer jag vara helt ensam förutom James. Jag kommer inte ha Stella under täcket mysandes. Och när jag kommer hem så kommer inte Kiara att möta mig i dörren. Det kommer kännas så sjukt tomt. Jag har haft dom så länge och jag är så van vid att ha dom runt mig och jag känner mig så trygg med det. Och helt plöttsligt så ska dom bort. Inte en hund utan båda 2. Jag kommer känna mig så ensam. Jag hoppas allt kommer gå bra imorgon. Att hundarna inte har något emot att följa med kvinnan som ska hämta dom och att hon ringer på kvällen och säger att allt går helt fantastiskt bra och att dom leker och är glada. Det är allt jag vill höra. Jag vill att dom ska ha det bra. Men endå så är jag så självisk och undrar hur jag ska klara mig utan dom. Jag kommer sakna dom som fan. Allt har gått så fort. Jag fattar det inte. Imorgon ska dom bort. Fy fan. Hela min kropp värker. Det är jätte svårt idag när folk pratar med mig att stå för mitt beslut. Jag försöker att inte låta dom höra när jag gråter på telefon. Jag säger att jag är förkyld. Jag tror att Leo kommer hem och då måste jag låtsas som att allt är bra. För han vill antagligen inte komma hem till en grinig bitch. Jag vet inte hur jag ska förklara det här. Det känns som att någon hoppar på mitt hjärta och som att någon styper mig samtidigt. Det här är inte bara mina hundar. Det är min familj och mina älsklingar. Att skijas från dom är helt sjukt svårt. Jag vill inte prata med någon idag. eller imrogn. Jag vill inte att någon börjar prata med mig om det här om inte jag har börjat prata om det först. Jag hoppas ni som känner mig respekterar detta. Att inte ha hund för mig är som att inte vara mig. Att sälja båda mina hundar känns också som ett stort misslyckande. Jag älskar mina hundar så mycket att ni inte kan förstå.