LÄS!
http://www.aftonbladet.se/wendela/article1482363.ab

Jag är rädd för att låta James börja på dagis. Jag skojjar inte jag är rädd för hur andra människor kommer påverka honom.
Jag är livrädd. Jag försöker så mycket jag kan och använder ladydahmers blogg som en bibel. (när det handlar om barnuppfostran)
Är det normalt att vara så här rädd? Jag vet att jag också jämt gör fel. Håller jag på att sabba min lilla bebis? Jag vet att jag kommer ha stora problem med detta med james far. Jag vet att han troligtvis komemr få leka med vapen och vara en riktig "grabb". och att ens försöka ha en diskusion med james far om genus tänker jag inte ens börja på. Sånt går inte att disskutera med honom. Vilket gör ont i mitt hjärta för jag vill inte att James växer upp och blir hmm sk jag ens säga det? Nej jag törs inte då kanske det blir sant.